Så… jag fick underkänt på grammaskriktentan vi gjorde förra månaden. Svordomar och sorg följde på beskedet. Efter ett tag bestämde jag mig dock för att bearbeta det hela med två av mina favoritsaker här i världen: pennor och omotiverade referenser till populärkultur. Resultatet: Joens guide till omtentan! Till alla oss som behöver stöd på vägen.
Här har jag suttit och förberett mig inför retoriklektion imorgon. Så kollar jag på schemat och upptäcker att vi inte har retorik förrän om en vecka. Imorgon är det istället språksociologi, och den läxan har jag inte gjort.
Retoriken går ut på att prata i fyra minuter om något språkvetenskapligt för en låtsaspublik som inte är språkutbildade. Språksociologin handlar om språk och etnicitet (rubriken har jag hunnit läsa).
Vi gjorde ju massiv tenta i grammatik häromsistens. För att få gå vidare på programmet måste vi få godkänt på den. Idag skulle vi få tillbaka den. Får mejl:
Nu är tentaresultaten inrapporterade. Ni som har klarat alla moment på tentan har fått ett betyg A-E, ni som behöver göra om hela tentan har fått betyg F-Fx.
Några av er har emellertid ännu inte fått något betyg inrapporterat. Det betyder i så fall att ni har fått rest på något enskilt moment. Vilket moment det rör sig om får ni reda på när ni hämtar ut tentan (det står på den). Håll själva reda på vilket momentet är, så behöver ni bara svara på de frågorna på omtentan. Det kommer att framgå klart och tydligt på omtentan vilka frågor som hör till vilket moment.
Alla går in och kollar. Ingen ser något betyg. Alla blir upprörda, ledsna: JAG ORKAR INTE HA REEEEST snyft gråt. (eller, nu talar jag mest för mig själv).
Får nytt mejl:
Tyvärr verkar resultaten inte ha kommit in. Vi ber om ursäkt för ev. oro och ber er ha tålamod till morgondagen.
Josefin i klassen har bloggat om eländet HÄR. Kalle i klassen har bloggat om eländet HÄR. Sofie i klassen har bloggat om eländet HÄR. ”Eventuell oro”, jo jag tackar jag.
Annars så läser vi en kurs i retorik, där vi mest pratar framför klassen. Och en kurs i språksociologi och samtalsanalys.
– Men hur ska vi få rätt personer att söka? Så att de inte testar och sen hoppar av, vi vill ju att de som vill det här ska hitta oss! Ungefär så sa en av de ansvariga för språkkonsultprogrammet i Göteborg på ett ESS-möte häromsistens.
Tror du att du är rätt person, så sök för allt i världen! Här på bloggen skriver vi ju en del om vad vi gör, och kurserna i Göteborg kommer se lite annorlunda ut förstås, så det kanske är svårt att få en bra uppfattning om det hele. Och det är ganska mycket mer grammatik här på bloggen än i skolan.
Titta gärna på vad utexeminerade sysslar med. Här är en lista på språkkonsultbloggar, och här är en twitterlista som samlar språkkonsulter.
Programmet i Göteborg startar upp nu till hösten, och om du hellre pluggar i Umeå så börjar kull 4 där till hösten. Till båda skolorna är det antagningsprov som gäller. Sista anmälningsdagen är imorgon måndag den 16 april.
2013 är det antagning till Stockholm, och som det verkar kommer Lund att starta upp utbildning då.
Under Språkvård
I lördags var jag på restaurang med ett gäng andra språkfanatiker. Då pratade några av dem om att de upplever att verbet lämna alltmer används intransitivt, trots att det är transitivt. Så när frågan ”Är lämna ett transitivt eller intransitivt verb?” dök upp på tentan kände jag att jag här fanns det någonting att börja nysta i.
Först och främst: trans-vaddå?
1) Jag ser.
2) Jag ser dig.
3) Jag lägger.
4) Jag lägger boken på bordet.
Verb har inneboende egenskaper, sådana som inte listas i ordlistor. Transitivitet är en sån egenskap och går ut på huruvida verbet kräver ett objekt. Som vi ser i exempel 1 och 2 fungerar verbet se utmärkt både med och utan objekt. Hur är det med 3 då? Kan vi säga ”Jag lägger.” utan att vår inre grammatik hoppar till? Njea. I 4 har verbet lägger både ett objekt, boken, och ett adverbial, på bordet och den meningen känns helt klart grammatiskt riktig. Sen är det klart att dessa inneboende egenskaper kan brytas för att uppnå vissa stilistiska effekter.
Ett verb är intransitivt när det fungerar utan objekt, och transitivt när det kräver ett objekt.
Tillbaka till lämna
Så här ser de första googleträffarna för ”lämnade” ut, notera att där alltid finns ett – här fetmarkerat – objekt:
Frågan är alltså huruvida lämna är intransitivt eller transitivt, om det kan stå utan ett objekt eller om det kräver ett objekt. Frågetecknet får här markera en osäkerhet:
5) ?Jag lämnar.
Många skulle säga att 5 är ogrammatisk och svara: lämnar vaddå? Rummet, äktenskapet, jordelivet? Då säger de att lämna kräver objekt, och alltså är transitivt. Det var också så jag svarade på tentan.
Tillbaka på restaurangen säger mina vänner saker som att de på nyheterna säger ”Polisen lämnade.” Där används lämna utan objekt, alltså intransitivt. Hm.
Typologiskt
Ibland kallas engelska och svenska för dialekter av varandra, eftersom de i ett globalt perspektiv är väldigt närbesläktade. Engelskan har precis samma ord som vi: leave. Men till skillnad från oss svenskar kan de utropa ”I’m leaving!” utan objekt och utan ett inledande frågetecken: det är helt grammatiskt på engelska. Där är objekten frivilliga.
Jag frågade min kompis om hur det är på tyska, som ju är ett annat väldigt närbesläktad språk. Där används tydligen inte verbet.
Vad är det vi ser?
Kan det vara så att verbet just nu genomgår en liten språkutveckling och går från ett obligatoriskt objekt till ett frivilligt? Konstigare saker lär ju ha skett genom historien.
Känner ni igen det här, eller är ni mer på min förbryllade sida? Jag avslutar med att citera ur bruket:
https://twitter.com/#!/asasecher/status/186894071179128833
Under Grammatik, Ordkunskap
Jag måste bara läsa lite mer om verbfraser. Men hörrni. Så jäkla mycket måste man väl inte kunna för att få godkänt? Lite om allt borde väl räcka?
När man lär sig grammatik så stöter man i princip alltid på exempelmeningar som ska vissa olika grammatiska (eller semantiska) betydelser. Dessa meningar brukar inte alltför sällan vara lite konstiga.
Under de senaste grammatiklektionerna har båda våra lärare konstaterat att vi ofta använder oss av ganska morbida exempel. Det är folk som ramlar, blir slagna, blir bestulna eller luktar illa. Det sista kanske inte är så morbid/morbitt/morbidt, men väl otrevligt kan man ju tänka sig.
I denna stund sitter jag och läser i Språkriktighetsboken och möts av följande exempel (alla på samma sida) :
Tänk så många mörka, morbida meningar på samma sida bara för att demonstrera kollektivord som får pluralböjning!
Jag skulle öva lite på grammatiken. Det blev erhm… poesi istället! (För er som inte är bekanta med Haikus så har jag en fin länk.)
Pluggar grammatik,
kurs: Svenska språkets struktur,
roligt men mycket
Ack dessa fraser!
Så lika och olika
— Finn huvudordet!
Lär om bisatser:
Inte För/ e Finit verb
Dock! Undantag finns
Åh, adverbial!
Grammatiken förvirrar
— Vad är skillnaden?
Så enormt tankspridd,
koncentrationsförmågan
saknar jag just nu
/Josefine
en jordnära poet
Jag tycker att det är ett jäkla schå att återvinna. Vi samlar mjölkpaket, havrefraspaket, äggkartonger, tomatburkar och tidningar tills de fyller lägenheten, och sen kanske vi orkar oss iväg till återvinningsstationen. Det är ju en hel bit bort dit! Jobbigt. Därav är jag fascinerad av mig själv, att jag idag lördag var där, dessutom innan klockan tolv!
Så vad är det jag har gjort? På twitter skrev jag återvinnt:
https://twitter.com/#!/spokpandabarnet/status/178432020475686913
Återvinna brukar böjas precis som vinna:
Presens: vinner
Preteritum: vann
Supinum: vunnit
Återvinna går att jämföra med till exempel dammsuga som också slutar med ett verb som böjs starkt (svag böjning i parentes med asterisk för att markera att formen är ogrammatisk):
suger
sög (*sugade)
sugit (*sugat)
Men ordet dammsuga böjs inte alltid som suga. Där finns två parallella former, antal googleträffar på respektive form inom parentes:
dammsuger
dammsög (641 000)/dammsugade (22 500)
dammsugit (279 000)/dammsugat (49 500)
Jag bör kanske poängtera att de första träffarna på dammsugade och dammsugat handlar just om ordformerna, men en bit ner i listan kommer det faktiska användandet. Oavsett exakt hur många av träffarna som är genuina så är de några stycken, och det räcker. Och förresten, att folk skriver så mycket om att dammsuga är ju ganska intressant bara det.
Så vad har då hänt? Jo, dammsuga ses helt enkelt som ett eget ord bortkopplat från suga, och får då ett svagt, ”vanligt”, böjningsmönster.
Min fråga är då om samma sak håller på att hända med återvinna. När jag skrev återvinnt funderade jag på ordformen innan jag tryckte på Send, men kände att det kunde få stå kvar. Nu finns det inte alls lika många googleträffar på dessa former som för dammsuga-formerna, men det finns några stycken, som dessutom står i annars någorlunda rättstavade texter.
återvinnde: 75 träffar. ”Imorse efter frukost traskade jag och barnen iväg till återvinningen och återvinnde”
återvinde: 38 träffar. ”idag återvinde vi skräp på skolan! vi gjorde bordsdekorationer utav gamla blommor!”
återvinnt: 46 träffar. ”Städat, återvinnt massa saker. (dock inte allt för jag pallade inte idag)”
återvint: 7 träffar. ”Allt glas återvint. Alla burkar pantade. Popcornen uppdammsugna.”
Den svaga återvinningen är på frammarsch!
Under Ordkunskap
Språkkonsultstudenterna 