Tag Archives: fonetik

Fonetik är kul: McGurk

Vi läser en jättestor grammatikkurs nu, och så har vi en skrivkurs. Den här skrivkursen är mer fokuserad på sådana texter vi kanske kommer att skriva i vår yrkesroll än vad förra terminens kurs var.

I grammatikkursen ingår en del fonetik. Jag tycker att fonetik är jätteroligt. Tyvärr har vi bara haft några få föreläsningar om det. Något som är mycket roligt med fonetik är McGurk-effekten. Den handlar om hur ögon och öron samverkar för att förstå ljud. Därmed är ljud inte så isolerade från varandra som man kanske först tror när man sitter där med sin IPA-karta och skiljer ut bilabiala B:et mot alveolara D:et.

Titta (och blunda) på den här filmen: McGurk-effekten med förklaring på Youtube.

2 kommentarer

Filed under Vad gör vi i skolan?

Varför är det så gott om J

Jag gillar försvenskningar. Jag mejlar, dejtar (eller nä, det gör jag inte), lajkarfejsboken, och så vidare. Det man ofta hör är att försvenskningar likt dessa är ”barnsliga”. Och på sätt och vis, i Sverige är det främst vuxna, inte barn, som korrekt kan stava engelska ord. Engelska är också ett statusspråk: det är redigt och fint att kunna engelska, minsann. Då ska det synas när man skickar ”ett viktigt mail till CEO’n, eller till human resources avdelningen” [sic! på ‘ och mellanrummet]. Men för att förklara just ”barnsligt”, istället för, säg ”obildat”, tänker jag fabulera lite nu.

<fabulation>Jag tror nämligen att den svenska bokstaven J är barnslig. För om du skulle vilja verka lite barnslig i ditt skriftspråk, kanske du skulle skjiva ungefäj såhäj, föj att bajn ofta haj svåjt föj att uttala R.

Ta den där barnskriften med några nypor salt nu, till exempel skulle kanske barn  inte förändras alls, eftersom det ofta är de trrrrrrremulerande R:en som är svåra, medan de som inte uttalas direkt utan flyter ihop med det efterföljande ljudet brukar vara lättare. N:et i barn är ett sånt ihopsmält ljud, där R + N blir ett [ɳ]. Så ”bajn” och ”svåjt” är nog dåliga exempel, men vi överlever nog allihopa ändå.

Lista på de de svenska bokstäverna, efter frekvens (källa här):

e a n t r s i l d o m k g v ä f h u p å ö b c y –>j<– x w z q

 

J är inte en så himla vanlig bokstav i det svenska skriftspråket, medan J-ljudet är väldigt vanligt i det engelska talspråket, som är det vi utgår från när det ska till en svensk stavning. Överflödet av J förvånar då den svenska läsaren, som kopplar ihop det med barnspråk. </fabulation>

9 kommentarer

Filed under Om en bokstav