Category Archives: Språkgranskning

Nya ord, gamla värderingar

Språkrådet har tagit fram sin årliga nyordslista i och med årsskiftet som just varit. Med stor glädje läste jag den och drog på smilbanden åt ord som ”Juholtare”, ”kapselbryggare” och ”padda”. Dessvärre stötte jag snabbt på ett ord som kändes mindre kul, nämligen ordet ”tjejsamla”.

Tjejsamla – Ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg som presuppositioner som ni kan hitta här, och plötsligt känns begreppet aktuellt igen. Vad menar egentligen Språkrådet med att kalla halvdant samlande för ”tjejsamlande”? Menar de att tjejer inte gör saker ordentligt utan nöjer sig med halvdana prestationer, till skillnad från riktiga män? Borde inte ett hängivet och seriöst samlade då kallas ”manssamlande”? Eller är det som med fotboll och damfotboll, att endast det som anses bryta från normen behöver specificeras? ”Vanligt” samlande antas vara ett ordentligt ”manssamlande”, medan det halvdana samlandet måste specificeras som tjejigt. Eller?

Det enda positiva med att en framstående myndighet släpper igenom ett så unket ord som ”tjejsamla” är att det blir väldigt uppenbart att könshierarkier fortfarande cementeras aktivt från statligt håll. En påminnelse till alla de som hävdar hur jämställt Sverige är.

Sugen på att läsa mer? Kolla in denna intervju med nyordsansvariga Birgitta Lindgren!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Språkgranskning

Tjoghundradussin

Nyårsbild från wikipediasidan om fyverkerier. När jag firade nyår i London en gång hade vi tyvärr inte så här fint läge, även om vi såg Themsen mellan byggnaderna.

Någon av de första dagarna på språkkonsultprogrammet i höstas kom vi in på århundradets namn. Är det tvåtusenelva eller tjugohundraelva? Läraren förespråkade tjugohundra-varianten.

När det blev år 2000 gick jag i lågstadiet. Då fick vi sitta och rabbla tjugohundra som ett mantra. Det var lika bisarrt då som nu när jag tänker tillbaka på det. Därför säger jag idag tvåtusen. För vissa gånger framställs reglerna som något som en helt enkelt vill bryta. Det är en viktig tanke tror jag.

Jag föreställer mig att jag håller kurs, det gör språkkonsulter då och då, och så frågar en deltagare något som språkriktighet. Om jag då svarar på fel sätt kommer deltagaren antagligen, likt Upprorsmalin för tolv år sedan, att göra motsatsen. Och då kanske jag har en hel drös med kursdeltagare som skriver isär när förledet är jätte. Fasa!

För att undvika problemet i skrift så kan du välja att skriva ut det med siffror istället. Eller, just nu det här året, använda tjoghundradussin. Du slipper ta ställning mellan hundra och tusen och kommer dessutom att roa din samtalspartner.

Gott nytt år!
Hoppas du får ett väldigt fint tjoghundradussin!

Lämna en kommentar

Filed under Språkgranskning

Svår men nödvändig avgränsning

Vi har faktiskt, i skuggan av den fasansfulla grammatiktentan, även andra uppgifter, och med tentan bakom mig hamnar fokus på dessa. Veckans skrivuppgift går ut på att språkgranska en text på den nivå som man tycker är lämplig (text, mening, korrektur etc.) och som nybliven språkkonsultstudent tycker jag att detta är enormt svårt. Inte själva granskningen alltså, utan valet av nivå.

När vi under en lektion i skriftlig framställning skulle hjälpa till att korrekturläsa en text, märktes snart att det var svårt att hålla fokus på korrekturen. Man ville gärna byta ut en formulering eller ändra ordföljden här och där. Åsikterna gick dessutom isär om vad som var bäst, och våra tålmodiga lärare (och en del uppmärksamma klasskamrater) fick påminna om att det var fråga om korrekturläsning – inget annat.

Så nu när jag sitter och ska språkgranska slår det mig hur svårt det är att avgränsa sig. Jag ser texten och vill genast ändra stora delar på textnivå. Men samtidigt hittar jag korrekturfel och krångliga meningar som jag också gärna pillar med. Vad är lämpligast? Jag vill ju göra texten bättre på alla sätt jag kan, så varför ska jag bara hålla mig till en viss del?

Men jag inser snabbt att avgränsning är nödvändig, trots allt. Jag måste lära mig att skilja på renodlad korrekturläsning och mer djupgående textgranskning och försöka hitta den nivå som är mest relevant för just den här texten. Sitter man där som utexaminerad språkkonsult och en kund ber om korrekturläsning av en text kan man ju inte börja ändra formuleringar hur som helst, om det nu inte rör sig om grova syftningsfel eller liknande. Så med siktet inställt på min framtida karriär biter jag ihop och avgränsar. Även om det går mig emot.

3 kommentarer

Filed under Allmänna reflektioner, Språkgranskning

Nyttjandet av utnyttja eller utnyttjandet av utnyttja?

På sistone har jag börjat reflektera över användandet av ordet ”utnyttja”. Det verkar som det blir allt vanligare att använda det som en synonym till ordet ”nyttja” vilket jag kanske inte tycker är fel men åtminstone inte rätt.

I dagens DN skriver en insändarskribent att det är självklart att betala för sig ”när man utnyttjar kollektivtrafiken”. I mitt tycke så utnyttjar man bara kollektivtrafiken då man inte betalar för sig eftersom ”utnyttja” för mig är synonymt med ”att dra oberättigad nytta av”. Jag betvivlar starkt att personen som ”utnyttjar” kollektivtrafiken skulle använda ordet ”utnyttja” på samma vis om det rörde en person – ”vi kan utnyttja Pelle!”.

Vad tror och tycker ni om det här?

10 kommentarer

Filed under Allmänna reflektioner, Språkgranskning

Korrekturläsning och Word


Här sitter jag och gör min första korrläsning med ”spåra ändringar” igång i Word. Det är en läxa i skrivkursen. Poängen verkar vara att vi ska bekanta oss med verktygen som finns, att få ur oss allt teknikkrångel innan vi för första gången ska göra det professionellt. Bra tanke, tycker jag.

Under förra skrivkurslektionen visade lärarna oss hur det ser ut i Word när man språkgranskar. Så vi satt hela klassen och tyckte till om vad som skulle ändras i texten. Då blev det tydligt att språkriktighet, som vi väl ändå försöker ägna oss åt, inte är så enkelt. Inte ens vi, som borde vara en ganska språkhomogen grupp, höll alltid med varandra. Så ja, mantrat om att språkriktighet sällan handlar om rätt och fel stämmer väldigt bra.

En annan sak vi diskuterade var färger. En rödmarkering är elakare än en blå- eller grönmarkering, kände många. Hur reagerar en kund som får tillbaka ett dokument som ser ut som här ovan på bilden? Mängder med rött, alltså minst tusen fel! En mörkgrön nyans kanske är att föredra, tänkte jag när jag satte mig att granska. Efter mycket om och men hittade jag inställningen och kunde ändra färg. Men då fick jag höra att det beror på datorn, och att kunden alltså ser sin färg (antagligen rött som är grundinställningen) istället för min gröna fina färg. Via Twitter fick jag också höra, betryggande nog, från språkkonsulthåll att den röda färgen aldrig varit ett problem. Dåså.

Lämna en kommentar

Filed under Språkgranskning