Tag Archives: lånord

Cnaste nytt på C-fronten

C står ofta ensamt som förkortning. Vi har vitaminen, partiet, programmeringsspråket, kol i kemin, celsius och så vidare och vidare. Annars hittar vi C tillsammans med k eller h: chock, och, också, tack, bock, och så i längre konsonantkontruktioner som i schablon och schack. Bokstaven är på så sätt ganska vanlig, oexotisk, då den förekommer i väldigt många vanliga ord.

Ensamt C uttalas antingen som /s/ eller /k/: cederträ eller café. På det här viset är bokstaven ganska ovanlig. Det är klart att vid en diktatorisk stavningsreform skulle C försvinna och vi skulle få takk, okk, sederträ och kafé. Som synes är bokstaven ibland det enda som skiljer sig mellan två betydelser, i fallet ceder/seder till exempel. Sammantaget ligger C i botten och är bara vanligare än Y, J, X, W, Z och Q.

C återfinns oftast i lånord. Nu är ju väldigt många ord lånord, men C återfinns ofta i de som är lite speciella, ovanliga, och som överlag inte känns så svenska, i alla fall inte för mig. Celibat, cellulosa, eller cocktail, coda och collage (som finns med alternativa stavningen kollage). Det är svårt att slå upp ord efter vilka bokstäver som finns mitt i, så bidra gärna.

Eftersom jag är en militant förespråkare för försvenskningar tycker jag ofta att C:et borde bli ett K. Jag vill helt enkelt inte riktigt förstå att försvenskningar tar tid, jag vill stava kollage och mikro just så. När jag får välja väljer jag alltså K framför C. Däremot känns det som om det C som uttalas S sällan eller aldrig byter stavning, eller är det bara jag som inte kommer på något exempel?

Hur påverkar det mig som språkkonsult? Innebär det att jag rättar macroobjektivet i en kameraguide? Språket är ständigt levande, och i sådana här fall där det finns två korrekta versioner gäller det att se till hur landet ligger, vilken tycker de allra flesta om mest? Olle J sa att som språkvårdare är finns det två saker att alltid ha i huvudet: språkbruket och språksystemet. Innebär det att om K:et passar bra in i systemet, men att C:et är vanligare i bruket, att jag får välja fritt? Något jag hela tiden tänker på är att det inte är min personlighet som ska synas i texten, utan min förmåga att ta in språksituationen och mottagaren.

När jag väl får vara lite mer personlig, när jag skriver i eget namn, då är det gott om K:n.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Om en bokstav

Mattautologier

Häromsistens skrev jag ett inlägg om chaite, där jag skrev att chai betyder te på många språk, och te – ju naturligtvis – betyder te på svenska. Just mat verkar vara ett område där det finns många sådana här tautologier, upprepningar. Det lär ju ha att göra med att vi gärna lånar in maträtter.

Det är troligt att vi inte alltid tar hänsyn till ordets ursprungliga betydelse. Ofta får det inlånade ordet en snävare betydelse än det har i originalspråket.

Några exempel, fyll gärna på!

  • Chaite. Chai betyder te på indiska språk, dari, slaviska språk, turkiska, och kanske fler. Det är ett kinesiskt ord, chá, som spridits.
  • Salsasås (recept hittar du förresten hos pickipicki). Salsa betyder sås på spanska och italienska.
  • Kaffe med avec. Det är kaffe med en slurk whiskey, konjak, likör eller liknande till. Avec betyder med på franska. Uttrycket lär enligt wikipedia komma från du café avec le petit verre som betyder kaffe med det lilla glaset.
  • Stekt bratwurst. Bratwurst är en tysk kryddad korv som serveras, just det, stekt.
  • Lattemjölk dök upp som exempel när jag läste lite om ämnet. Ni vet, latte betyder mjölk på italienska (inte franska som jag skrev först, tack och lov för uppmärksamma läsare!). Kanske finns det en specifik lattemjölk? Med mindre socker för de hippa fettbantarna?

18 kommentarer

Filed under Skolarbetet leder till andra tankar

Testatus

Jag var på matmässan Mitt kök på Älvsjömässan i helgen. Mycket vin, lite mat. Och en del te. Jag köpte, bland annat, hem ett paket chaite, alltså svart te kryddat med ”traditionella indiska kryddor”. Det smakar te och pepparkakskryddor.

I skolan har vi pratat mycket om hur engelskan är cool, häftig, ett statusspråk. Nu kan det mycket väl vara så att vi har fått termen chai från engelskan, via hippa svenskar som dricker chailatte på Starbucks i New York, inbillar jag mig. Men ett engelskt ord är det inte. Chai, i olika stavningar, betyder på många platser, däribland Indien, bara te.

Te odlas och importeras ju traditionellt från just Indien, Kina och övriga Sydostasien. Det är helt enkelt där de kan te. Därför blir det inte ett engelskt ord som vi tar in, utan ett indiskt, för när det gäller området te så är indiska ett statusspråk.

Snarlikt är det klassiska exemplet på senapskål som vuxit som ogräs här uppe i nordanländerna i alla tider, jämfört med den exotiska ruc(c)olan från matidolen Italien. Och så slår försäljningen efter namnbytet i taket. Det är på sin plats med en liten gardering här, många hävdar att det inte är samma växt utan två olika underarter. Det finns, så klart, en facebookgrupp för alla de som föredrar senapskålen framför ruccolan.

Så min fråga är helt enkelt, skulle vi dricka chaite/latte om det hette pepparkakste/latte?

8 kommentarer

Filed under Språkvård