Tag Archives: passiva verb

Finns det bra texter?

Idag satt vi på lektionen och tittade på en text från BRIS. Den handlade om mobbning, och riktade sig till den där stackaren som sitter och undrar varför folk är så dumma och världen är så pest.

Det var bara det, att texten inte var bra. Den var dels som en informationstext om fenomenet, dels som en handlingsplan för att någon odefinierad skulle agera mot mobbningen. Dessutom var tilltalet kluvet, både eleven och en onämnd vuxenvärld tilltalades. Genom passivformer och substantiveringar doldes den som utför de elaka handlingarna, medan den som utsätts hela tiden fanns i fokus. Och värst av allt så sa texten emot sig själv: ”Det är aldrig den mobbades fel” stod det, samtidigt som texten hela tiden satte den mobbades personlighet och sätt i centrum. ”Du är nog lite udda” var kontentan.

”Mobbning är när någon blir utsatt för upprepade negativa handlingar under en tid”, som om mobbning vore en naturkraft som ingen rår för. Här finns ingen som utsätter någon annan, nej, det är bara någon som nästan bara råkar bli utsatt. Hoppsan, liksom.

”Men vem som helst kan bli utsatt för mobbning, inte bara blyga och rädda personer. Vissa personer har ett udda sätt att uppträda.” Jag vet inte ens vad jag ska säga.

Det är så väldigt, väldigt sorgligt att en så här viktig text är så dålig.

Förra veckan var det en text från KP. Den var inte heller bra. Det är lätt att tänka att eftersom texten är skriven i fina punkter, med du-tilltal och är rättstavad, så är den bra. Men den här textanalyskursen pekar ut att det inte räcker. Ofta känner man som läsare att en text är dålig, men man kan inte säga varför. Därför är det väldigt givande att få det här perspektivet på texter.

Men mest är jag bara ledsen. Finns det inga bra texter? Som hjälper, stöttar, har tydlig mottagare, uppfyller syftet?

Annonser

4 kommentarer

Filed under Skolarbetet leder till andra tankar