Tag Archives: skönlitteratur

Språk är makt

Jag var våghalsig och började läsa en skönlitterär bok trots att kurslitteraturen behöver betas av. Den skönlitterära boken är Igelkottens elegans av Muriel Barbery. I den står det så här (s 49-50 i min pocketutgåva):

‘De som kan något gör det, de som inte kan något undervisar, de som inte kan undervisa undervisar lärare och de som inte kan undervisa lärare sysslar med politik.’

Det den här frasen betyder, det är inte att de inkompetenta har en plats i solen utan att inget är svårare eller mer orättvist än människornas verklighet: människan lever i en värld där makten består i ord och inte handling, där den yttersta kompetensen är att behärska språket. Det är fruktansvärt, för i själva verket är vi primater som är programmerade att äta, sova, föröka oss, erövra och trygga vårt territorium, och de som är mest lämpade för det, de mest djuriska bland oss, blir alltid lurade av de andra, de vältaliga som inte ens kan försvara sin trädgård, ta hem en hare till middag eller fortplanta sig ordentligt.

Vad använder vi orden till? Vad använder jag dem till? Vad kommer jag utsätta orden för i min framtida yrkesroll?

Grundtanken inom språkkonsulteriet är demokratin. Det är viktigt. Språket ska vara ett verktyg för att alla ska kunna förstå. Alla medborgare ska kunna delta i samhället. Men visst är vi moderna människor dåliga på att ta hand om oss själva, ta hem harar och så vidare. Men då känns det ändå bra att försöka använda språket till något gott. Att använda ”den yttersta kompetensen”, inte till att lura, utan till att förmedla, hjälpa.

Nej, nu sitter inte alla språkkonsulter på myndigheter och skriver brev, men det betyder inte att det är det enda språkkonsultarbetet som ”räknas”.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Språkvård

Bokromantik

Begagnade böcker har sin alldeles speciella charm. De är liksom ”shabby chic” minus chic.
Mitt (begagnade) exemplar av ”Vägar genom texten” är exempelvis både kantstött och smutsig. Flera kapitel har neonfärgade understrykningar på de rader som den tidigare ägaren var särskilt förtjust i.
Idag bidrog jag själv till den autentiska charmen genom att spilla en halv kopp te över boken. Min vaga förhoppning är att boken nu för evigt kommer ha en trevlig arom av svart te och indiska kryddor.

2 kommentarer

Filed under Allmänna reflektioner

Det skrivna ordet

Jag ligger lite efter med min läxläsning. Så igår först läste jag följande i Hellspong och Ledins bok Vägar genom texten som vi läser till textanalyskursen Texters form och funktion:

En central uppgift för skrivna texter är att förlänga människans minne. Redan våra gamla runstenar hade den uppgiften. Ofta stod de som märken över de dödas gärningar.

Det blir så tydligt med den formuleringen, tycker jag, ”att förlänga människans minne”.

Vi i mobiltelefongenerationen anklagas ibland för att inte kunna nånting. Att all vår kunskap ligger utanför kroppen, ute på internet och sparat i datorn. ”De kan ju inte ens sitt eget telefonnummer!” och så vidare. Nå, nu är väl inte utantillkunskap kanske det främsta egensyftet och självändamålet med livet, men jag tror att farhågorna är onödiga. Alla vet och kan olika saker, helt enkelt.

En sak jag kom att tänka på i och med det här, med kunskap och skrifter och var information finns är boken Fahrenheit 451 av Ray Bradbury som jag skrev ett ordentligt arbete om på gymnasiet. Den utspelar sig i en dystopisk framtid där böcker är förbjudna och all information är standardiserad och förmedlas i ett ständigt radio- och tevebrus.

Läsaren får följa Guy Montag som arbetar som brandman, vars jobb alltså är att bränna böcker – alla hus är brandsäkra. Men naturligtvis så börjar han tveka och ifrågasätta den här ordningen, och det är den förvandlingen som boken handlar om. I slutet (SPOILER, men boken har funnits sen 1953 så en varning kanske är onödig) förstörs samhället i och med ett krig och några få människor beslutar sig för att bygga upp ett nytt ur askan. De har olagligt samlat på sig kunskap genom att lära sig klassisk litteratur utantill, och tillsammans utgör de ett litet bibliotek.

Jag citerar här på engelska, då det är en sådan utgåva jag har framför mig.

‘Would you like, someday, to read Plato’s Republic?’
‘Of course!’
‘I am Plato’s Republic. Like to read Marcus Aurelius? Mr. Simmons is Marcus.’
‘How do you do?’ said Montag.
‘I want you to meet Jonathan Swift, the author of that evil political book, Gulliver’s Travels! And this other fellow is Charles Darwin, and this one is Schopenhauer…’

Jag måste säga att det är skönt att slippa bära med sig böcker i deras exakta form, ord för ord, i huvudet.

Lämna en kommentar

Filed under Skolarbetet leder till andra tankar