Tag Archives: talspråk

Flöt

Det är roligt med dialekter.

Idag hade jag med mig, en väldigt god om jag får säga’t själv, sallad som lunch till skolan (bladspenat, ruccola, körsbärstomater, chèvre, valnötter, olivolja, honung). Dock hade lådan läckt lite, och det var alltså lite olivolja på utsidan. Efter att ha tagit i lådan en del, ut ur påse, öppna, lägga ifrån sig locket, vrida så det känns bra, var mina händer lite — just det — flötiga.

— Vad sa du sa du? frågade klasskompisarna vid bordet.
— Flötiga, svarar jag förvirrat.
— Heter det så? Vad menar du?
— Fettiga, flottiga, typ. Ja, det är väl inte en tjusigt ord, men ett talspråksvanligt.

SAOL hälsar att flöt är en böjningsform av flyta.

Google hälsar att det verkar som om det oftast är hår som är flötigt.

16 kommentarer

Filed under Allmänna reflektioner

Språksignaler

Jag sitter här framför datorn och läser på ett av mina favoritforum istället för att plugga eller städa, som jag egentligen borde göra. Jag har precis avverkat en tråd om oväntat besök (den är mer spännande än vad det kanske låter som) och kom då att tänka på hur vi uttrycker oss när vi får just besök.

I min bekantskapskrets säger de flesta att de väntar eller ska få besök om vänner eller bekanta ska dyka upp. Men vissa säger att de väntar, har eller får ”främmande” – trots att de känner personerna ifråga.

För mig går det inte riktigt ihop. Något främmande är enligt mig något okänt. Det är ju knappast främlingar som de här människorna väntar på för att fika med? Varför använder man då det uttrycket?

Det här är sådant en språkkonsultstudent kan sitta och fundera på en regnig onsdagseftermiddag.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänna reflektioner