The och a försvinner

Just nu läser jag den här boken. Det står att den heter A dance of dragons (jag suddade ut a:et). Men när jag säger vad den heter säger jag ”Dance of dragons”.

Jag presenterar här en språkspaning. När vi benämner verk, musik, band, böcker, filmer, med deras engelska titlar försvinner artikeln. Varför? För att the är svårt att uttala? Bestämdhetsartikeln kan kännas lite avig på svenska, i och med att vi böjer ordet istället för att använda en artikel: dansen istället för the dance. Det borde inte påverka a:et, som jag kan tycka borde behållas, då vi har en svensk grammatisk motsvarighet: en dans, jämfört med a dance.

Däremot behålls ofta det engelska sättet att skriva titlar, med stor begynnelsebokstav på innehållsorden.

  • The Beatles heter bara Beatles på svenska
  • (The) Clash
  • (The) Lord of the Rings, med (The) Fellowship of the Ring, (The) Two Towers och (The) Return of the King
  • (A) Song of Ice and Fire, med (A) Game of Thrones, (A) Clash of Kings, (A) Storm of Swords, (A) Feast for Crows, (A) Dance with Dragons
  • (A) Streetcar Named Desire (Linje lusta)

Nå, efter lite googlingar har jag hittat att det finns ungefär lika många resultat på till exempel The Beatles och Beatles när jag söker på svenska resultat. Min teori är alltså inte helt hållbar. Däremot är det intressant att jämföra med engelskan, där formen med the är ungefär fyra gånger så vanlig som formen utan. Det är väldigt svårt att få överblick på vad resultaten är för några, vad det är för texter, och dessutom så kan det skilja sig mellan skriftspråk och talspråk.

Så vad tror ni, försvinner artiklarna konsekvent i svenskt (tal)språk? Har ni egna exempel och tankar? Det brukar ni ha.

Annonser

7 kommentarer

Filed under Skolarbetet leder till andra tankar

7 responses to “The och a försvinner

  1. Joen Söderholm

    Jag skulle tro att det också hör ihop med effektiviserandet av språket i allmänhet. Om något känns onödigt så skippar man det. Själv brukar jag sällan säga Sagan om konungens återkomst till exempel, utan Sagan om konungen eller, närmare originalet, Konungens återkomst. Korta ord utan egen betydelse är väl extra utsatta för sådan rensning. Särskilt i början eller slutet av en titel då det inte märks lika mycket då. Kanske?

    Ganska intressant egentligen. Det känns bra mycket mer naturligt att fråga någon om de lyssnar på Beatles än att fråga om de läser Hobbit (när vi ändå var inne på Tolkien). Inte för att man gör det lika ofta i vilket fall som helst, men ändå.

  2. Så kan man ju fundera över vad googleresultaten egentligen säger om detta. Jag skulle tro att många skriver ut the och a i text, och att bortfallet främst sker i talspråk. Så är det för mig åtminstone.

    • Vad de säger, tja, mer än inget men långt ifrån allt. Sen tror jag precis som du, och som jag lite väl försiktigt kanske skrev i inlägget, att det är stor skillnad mellan tal och skrift i det här fallet.

  3. Jag tror snarare att det har att göra med namn. När vi benämner verk så blir titlarna ungefär motsvariga med namn ifall verken blir väldigt populära. Och vi säger ju inte ”En Emil” eller ”Emilen”, bestämdheten är underförstådd. Så när vi talar om titlar (särskilt utländska) i svenska så kan vi gott och väl ta bort både ”a” och ”the” eftersom vi anser att titeln fungerar som ett namn, vi antar att den vi talar med förstår att vi menar något specifikt och bestämt. Det är nog därför vi också gärna lägger till den bestämda artiklen när vi översätter verk till svenska: ”Dansen” istället för ”en dans” (inte för att det nödvändelsevis gör det korrekt, men men)

    • Att vi bara vill ha innehållsord och inte formord som (första) ord i titlar eftersom vi ser dem som egennamn? Har jag tolkar dig rätt då?

      Då skulle det ju ha att göra med att vi är så pass bra på engelska att vi identifierar the och a som formord, och då dömer bort dem, jämfört med – jag vet inte, franskan? Försvinner artiklarna när vi säger saker på franska? Det kanske vi inte ens gör.

      • Om vi har en bok (eller verk i allmänhet) som (till exempel) heter ”En drakdans” och den blir väldigt poppis och välkänd så kan man känna att boken ”heter ‘En drakdans’ men eftersom riktiga namn som Emil, Sara och så vidare inte har några artiklar (bestämd eller obestämd) så kanske vi inte heller gillar att bokens namn har en, även om det kanske vore mer korrekt. Och när man talar om namn så anses ju samma specifikhet, bestämdhet som hos en bestämd artikel vara underförstådd (För oss är Emil är alltid en specifik person som heter Emil, inte vem som helst som råkar ha det namnet). Så därför vi ibland tycker att det är bekvämt och naturligt att istället säga: ‘Har du hört om ”Drakdansen/Drakdans”?’ istället för: ‘Har du hört om ”En drakdans”?’ Sen kan ju hela det här med namn skifta väldigt mycket, vi säger ju att man heter ”Björn”, inte ”Björnen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s