Varför är det så gott om J

Jag gillar försvenskningar. Jag mejlar, dejtar (eller nä, det gör jag inte), lajkarfejsboken, och så vidare. Det man ofta hör är att försvenskningar likt dessa är ”barnsliga”. Och på sätt och vis, i Sverige är det främst vuxna, inte barn, som korrekt kan stava engelska ord. Engelska är också ett statusspråk: det är redigt och fint att kunna engelska, minsann. Då ska det synas när man skickar ”ett viktigt mail till CEO’n, eller till human resources avdelningen” [sic! på ‘ och mellanrummet]. Men för att förklara just ”barnsligt”, istället för, säg ”obildat”, tänker jag fabulera lite nu.

<fabulation>Jag tror nämligen att den svenska bokstaven J är barnslig. För om du skulle vilja verka lite barnslig i ditt skriftspråk, kanske du skulle skjiva ungefäj såhäj, föj att bajn ofta haj svåjt föj att uttala R.

Ta den där barnskriften med några nypor salt nu, till exempel skulle kanske barn  inte förändras alls, eftersom det ofta är de trrrrrrremulerande R:en som är svåra, medan de som inte uttalas direkt utan flyter ihop med det efterföljande ljudet brukar vara lättare. N:et i barn är ett sånt ihopsmält ljud, där R + N blir ett [ɳ]. Så ”bajn” och ”svåjt” är nog dåliga exempel, men vi överlever nog allihopa ändå.

Lista på de de svenska bokstäverna, efter frekvens (källa här):

e a n t r s i l d o m k g v ä f h u p å ö b c y –>j<– x w z q

 

J är inte en så himla vanlig bokstav i det svenska skriftspråket, medan J-ljudet är väldigt vanligt i det engelska talspråket, som är det vi utgår från när det ska till en svensk stavning. Överflödet av J förvånar då den svenska läsaren, som kopplar ihop det med barnspråk. </fabulation>

Annonser

9 kommentarer

Filed under Om en bokstav

9 responses to “Varför är det så gott om J

  1. Joen Söderholm

    Barnsligheten kanske också har att göra med att barn ofta skriver vissa ord med J där det inte ska vara något. Jag gjorde i alla fall så. Fiol blir fijol till exempel. Man hör ju att det är ett j-ljud där, tänkte jag.

    Sen var ju j en rent grafisk variation av bokstaven i från början, så det kanske har med det att göra. Det känns som att j har blivit lite mobbat genom historien. De flesta romanska språk verkar sky den stackars bokstaven som pesten. På spanska använde man ju länge x istället. Därav förvirringen med Don Quixote och Don Quijote.

    • Jag har så dålig koll på hur barn skriver, så jag visste inte det!

      Jag har fått lära mig att han heter Donketjott på svenska, men det kanske är fel?

      • Joen Söderholm

        Jaaa, Donketjott eller Donkitjott borde det väl bli… Och jag insåg just att han ju då måste heta Donkey Shot på engelska. How fun! Å andra sidan verkar många engelsktalande som lär sig spanska få lära sig att man på spanska uttalar j som h, med intressanta resultat. Därav att man så oftare hör namnet Hoe-say i amerikanska filmer än José. Så Don Quijote kanske får heta Donkey Hot istället.

        • Fast i engelskaspråkiga filmer har jag hört att han heter ”Don Kiote”. Problemet är väl att det spanska j-ljudet inte finns i engelskan, men att h ligger nära. Ungefär som om vi skulle lära oss d istället för th när vi tragglar engelska på mellanstadiet.

          • Joen Söderholm

            Ja, jo, sant. Men jag har sett en del märkliga filmer på youtube där engelskspråkiga människor lär ut spanska och säger att ett spanskt j uttalas EXAKT likadant som ett engelskt h. Att använda ett närliggande ljud är väl oftast en bra lösning, men det kanske inte är så bra att fullkomligt strunta i att det egentligen är två separata ljud?

  2. Det är en tänkvärd hypotes du har, men jag undrar om det verkligen är det tremulantiska som är problemet med /r/. Det är knappast någon som tremulerar här i huvestan, så det behöver inte barnen heller göra. Det är snarare tungformen som ställer till det, retroflext och jobbigt som det är. I stället blir det något närliggande som [j]. (En annan lösning är /l/.)

    Jag tror nog att det är något åt samma håll med ”barn” och ”svårt”. Även här är det retroflexa ljud, och jag är inte helt säker på att barnen skulle klara dem lättare än ett ensamt [r]. Ofta blir det nog ba[n] och svå[t], men jag undrar om inte bañ (med palatal nasal) också är en möjlighet.

    Men din hajpotes är som sagt ganska najs.

    • I mina hemtrakter, Vätterns södra strand, är det stor brist på alla sorters r-ljud. Det syns i stavningen, eftersom de aldrig finns i talspråket får en helt enkelt lära sig att de ska vara här och var. Ibland gissas det således fel. Autentiskt exempel är till exempel torscakakan.

      Jag köper ditt resonemang. Men OM barnen kunde tremulera borde de väl kunna retroflexa? Nu är det i och för sig lite väl teoretiskt kanske.

      • Intressant fråga, men jag tror inte att detta är platsen för att skriva en enorm fonologisk utläggning. Men en kort, kanske?

        Jag tror inte att det finns något enkelt samband mellan när man lär sig retroflexer och och när man fixar tremulanter. Det är nog två skilda berättelser.

        Å ena sidan finns det en inlärningsgång för artikulationsställen. Först lär man sig att göra distinktionen mellan labialer /p,b,m …/ och dentaler /t,d/n …/, sedan kommer mer krångliga ljud som velarer /k,g …/. Därefter mer apokryfiska ställen som retroflexer här i Sthlm eller uvularer (skorrande r) som i dina hemtrakter. Ännu senare dyker faryngaler och linguolabialer kanske upp. (Man kan jämföra med världen språk vilka ljud som är vanligast.)

        Å andra sidan finns det en sådan ordning för artikulationssätt. Om jag gissar lite börjar man med nasaler och klusiler innan man fyller på med annat smått och gott. Här kommer tremulanterna ganska sent (men tidigare än implosivor och klickljud).

        De här två vägarna löper inte nödvändigtvis parallellt, men jag måste erkänna att jag inte har koll på forskning härvidlag.

        • Tack för den, korta, utläggningen! Alltid lär man sig något. Känner att jag inte har så mycket att tillägga, mer än att jag under mitt lingvistikår missade det där med i vilken ordning man lär sig ljud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s