Det skrivna ordet

Jag ligger lite efter med min läxläsning. Så igår först läste jag följande i Hellspong och Ledins bok Vägar genom texten som vi läser till textanalyskursen Texters form och funktion:

En central uppgift för skrivna texter är att förlänga människans minne. Redan våra gamla runstenar hade den uppgiften. Ofta stod de som märken över de dödas gärningar.

Det blir så tydligt med den formuleringen, tycker jag, ”att förlänga människans minne”.

Vi i mobiltelefongenerationen anklagas ibland för att inte kunna nånting. Att all vår kunskap ligger utanför kroppen, ute på internet och sparat i datorn. ”De kan ju inte ens sitt eget telefonnummer!” och så vidare. Nå, nu är väl inte utantillkunskap kanske det främsta egensyftet och självändamålet med livet, men jag tror att farhågorna är onödiga. Alla vet och kan olika saker, helt enkelt.

En sak jag kom att tänka på i och med det här, med kunskap och skrifter och var information finns är boken Fahrenheit 451 av Ray Bradbury som jag skrev ett ordentligt arbete om på gymnasiet. Den utspelar sig i en dystopisk framtid där böcker är förbjudna och all information är standardiserad och förmedlas i ett ständigt radio- och tevebrus.

Läsaren får följa Guy Montag som arbetar som brandman, vars jobb alltså är att bränna böcker – alla hus är brandsäkra. Men naturligtvis så börjar han tveka och ifrågasätta den här ordningen, och det är den förvandlingen som boken handlar om. I slutet (SPOILER, men boken har funnits sen 1953 så en varning kanske är onödig) förstörs samhället i och med ett krig och några få människor beslutar sig för att bygga upp ett nytt ur askan. De har olagligt samlat på sig kunskap genom att lära sig klassisk litteratur utantill, och tillsammans utgör de ett litet bibliotek.

Jag citerar här på engelska, då det är en sådan utgåva jag har framför mig.

‘Would you like, someday, to read Plato’s Republic?’
‘Of course!’
‘I am Plato’s Republic. Like to read Marcus Aurelius? Mr. Simmons is Marcus.’
‘How do you do?’ said Montag.
‘I want you to meet Jonathan Swift, the author of that evil political book, Gulliver’s Travels! And this other fellow is Charles Darwin, and this one is Schopenhauer…’

Jag måste säga att det är skönt att slippa bära med sig böcker i deras exakta form, ord för ord, i huvudet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Skolarbetet leder till andra tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s