Bild från bokus hemsida
Den första kursen vi gick, och nu har slutfört, hette Det svenska språksamhället. Vi hade Olle Josephson som lärare. Det är klart att det är ganska imponerande att få hoppa in i språkvårdsvärlden med honom vid rodret. Imponerande, och skrämmande.
Dessutom är det skrämmande med trettio nya människor (ja vi är så många) som man ska försöka verka trevlig och snäll inför. Och så ska man lära sig allas namn. Jag kunde väl inte så himla mycket om språkvård innan – jo, jag har twitterfrågat Språkrådet några gånger, men längre än så hade inte jag kommit i språkvårdsvärlden.
Och så sitter Olle där. Och vet precis allt om språkvård. Nej, inte vet, ÄR, språkvård. Inte tusan vill man göra bort sig då.
Lektionerna flöt på, och vi lämnade ämnet ganska många gånger.
– Statusvård, säger Olle.
– Jag tycker att fejsbus är en väldigt dålig översättning på facerape. Det står som förslag på Språkrådets onödig engelska-lista, säger någon.
– Fejs-vaddå? svarar Olle.
Och sen är diskussionen igång. Statuskapning (eller kontokapning när det handlar om hela konton och inte den ofta ”vänskapliga” statuskapningen) enades vi (de flesta) om till slut, om inte annat för att få bort associationerna från sexuellt våld. Statuskapning är tämligen genomskinligt också. Man lär sig tidigt på programmet att genomskinlighet är eftersträvansvärt.
Och så var det dags för tenta. Hemtenta. Tre frågor. Och alla är nervösa. Ingen vet riktigt vad som förväntas. Kommer han vara snäll? Det är ju ändå bara första lilla kursen, resonerar vi skrämt. Så vi våndas hemma, skriver våra ord, och lämnar in.
Sen dröjer rättningen. Vi får ut ett mejl där det står att den är försenad och att ”de som kommer få göra omtenta kommer få mejl om det”. OMTENTA???
Det hela visade sig vara ljug – ett spratt eller en nödvändig formalia, vad vet vi. För alla fick godkänt. Och alla var glada.
Det var historien om hur kull 17 hade sin första kurs och ångestade igenom den första tentan. Nästa vecka har vi vår första salstenta.
Språkkonsultstudenterna 
Och om två år kommer ni gå en terminologikurs och lära er att korrekt term är genomsynligt 😉 Skoj med blogg!
Elin, kull 16
Genomsynligt? Vad säger du? Varifrån har jag fått genomskinligt då? (mer än, typ, plastfolie haha)
nänä, lite spänning måste ni få ha kvar, jag kan ju inte avslöja alla hemligheter på förhand 😉
Hahaha, kan vi inte komma överens om, typ, en hemlighet i veckan?
Kul att ni bloggar! Borde inte en uppgift på den där kursen vara att komma på ett bättre ord än auskultera? Det är faktiskt helt obegripligt 🙂
Rätt så obegripligt, ja tyvärr. Praktik är ju inte riktigt hela sanningen heller. Just au-ord diskuterades i Språket i P1 häromsistens. Teorin var ungefär att de ord som införlivats ordentligt i svenskan snarare uttalas /å/, som i ådition, ådiens, åditorium, och så agusti med /a/, medan de som inte gjort det har kvar /aw/-uttal. Och eftersom det uttalas ”awskultation” borde man antingen undvika det eftersom få förstår, eller sprida till tusen. Nä, snarare berodde ordvalet här på att det säkert mest redan var invigda som skulle läsa, men visst är det ett hopplöst ord. ”Praktik fast man inte gör något” brukar jag säga.
”Förlängt studiebesök” kanske? Auskultation låter så märkligt att jag blev ganska förvånad när det visade sig att det faktiskt finns en wikipedia-artikel om det. ”Artikeln” var i och för sig ca 20 ord lång, men ändå. Auskultation betyder tydligen också att ”lyssna på ljud som alstras i en patients kropp”, om någon ville veta.
Det visste jag faktiskt! Min mamma berättade det när jag sa vad vi sysslade med i skolan.
Jag gillar ”förlängt studiebesök”. Enda problematiken är väl att studiebesök brukar göras av en grupp samtidigt på samma ställe, men det tycker jag vi struntar i.
Vad fick ni för typ av frågor på tentan? Tror ni att ni kommer att få den typen av frågor av folk sen, när ni jobbar?
Får man avslöja sånt, det är inte någon form av universitetshemlighet? En av frågorna är absolut sådan jag kan tänka mig att man kan få av folk: vad som är det största språkproblemet i Sverige. Den andra handlade om ifall det fanns en specifik svensk språkvårdssyn, vilket också kan vara en fråga man stöter på. Dock var den uppgiften mer av en litteraturuppgift, jämfört med den första där man fick fabulera vilt (nåja). Tredje var kort och gott att man skulle diskutera en tidigare språkkonsultstudents examensuppsats. Så ganska blandat. Helt klart lärorikt! (hoppas någon annan i klassen också svarar, eller skriver inlägg om det kanske. Känner mig lite ensam här haha)
Ja, Malin gjorde en fin sammanfattning innan mig, så jag lägger bara till vad jag tycker om det hela. Den första frågan, om vårt största språkproblem, är nog som sagt det folk skulle kunna fråga om. Å andra sidan verkar inte så många människor vara medvetna om att det finns några problem inom det språkliga Sverige idag, vilket var det jag tog upp som det största problemet när jag skrev tentan.
Annars tycker jag inte att det var några frågor som man lär få senare, inte i den formen i alla fall. Uppgiften att diskutera kring ett examensarbete var dock en bra övning i kritiskt tänkande tycker jag.